Under construction

I hela femton år har jag på ett eller annat sätt jobbat med grafisk design för tryckta tidningar. En stor del av det jag kan har jag fått omvärdera när jag fick det jätteroliga uppdraget att formge HBL+. En grundstruktur ärvde jag av Marita Granroth, visuell chef på KSF Media. Fonterna Majerit och Clan har vi också med oss i Hbl-bagaget. Så egentligen har det inte handlat om att skapa något från noll, utan förädla det visuella språk vi talar här på Hufvudstadsbladet, och ta det till pekplattan.

Vi har förstås sett på en massa olika tidningar ute i världen: hur gör de, hur tänker de? En av mina egna favorieter är Economist-bilagan Intelligent Life. Mycket enkel struktur, vacker typografi, balanserad användning av illustration och foto. Den finns att ladda ner gratis på Appstore (skulle gärna betala för den, hello creators of Intelligent Life, I´d like to pay for this magazine…). Jag har bläddrat igenom bland annat Wired, New Yorker, Guardian, SVD Insikt och Katachi (som jag skrivit om i tidigare inlägg). Men allra först såg jag faktiskt på något helt annat. Nämligen barnboksappar. Ta till exempel Stina Wirséns Vem-serie. Vem bestämmer finns gratis att ladda ner, och de övriga kostar en överkomlig slant. Man kan välja att läsa själv eller att få sagan uppläst för en. Den färdigt upplästa har lite för hård fart på, ungarna vill titta på detaljer i bilderna och då är det lite störande att nästa sida bläddras fram så fort. Här finns inga animationer, inga extra features, bara sagan. Och det fungerar. En kontrast kan man hitta i t.ex. Tove Janssons Hur gick det sen? där enkla animerade bitar faktiskt stör läsningen lite. Peta här så trillar äpplen ner från träden, peta där så kryper en mask iväg från Gafsans metmaskburk, luta plattan så rullar bummelstenarna iväg. Jag fick komma överens om en regel med barnen: först läser vi, sen får ni peta. En lösning som är ännu mer filmlik är den engelskspråkiga Morris Lessmore. Den har roliga element som till exempel ett piano där barnet själv kan spela, och ett där man kan träna bokstäver och skrivande. Det här sagt så kommer HBL+ inte att vara en sagobok. Men den ska vara lika lätt att använda som en sån, och förhoppningsvis lika spännande och rolig att läsa.

Inspiration kan man söka på en massa olika ställen, tidningar, böcker, utställningar, resor, eller bara genom att observera sin närmiljö, sätta sig ner på ett kafé och lyssna på vad människor pratar om, se hur de rör sig och vad de har på sig. Bloggar är behändiga inspirationskällor. De bästa samlar just det jag är intresserad av på ett ställe. En av mina favoriter är den kanadensiska illustrationsbloggen Drawn.